PicsArt_1440502540702

Han har lidit tillräckligt!

Ja då verkar vi ha så smått hamnat i förra terminens helvete!

Förra veckan var en mer uppvärmningsvecka så skolan satte igång mer på allvar igår. Trots att sonen kan ta sig till och från skolan själv så har vi bestämt att jag ska åtminstone hämta honom för att stämma av med lärarna varje dag. Igår fick jag veta att allt hade gått bra men att sonen inte hade jobbat så mycket på grund av huvudvärk.

Vad jag har lärt mig med tiden är att när det är svårt för honom så kan han ofta skylla på olika krämpor så jag har pratat med honom för att få honom att förstå att han inte ska ge upp utan måste försöka lite mer.

Senare på kvällen fick jag dock höra att han hade sökt kontakt med några tjejer i klassen som bara sprang ifrån honom för dom trodde att han ville bråka med dom. Han fick även höra att han var hatad av den ena. Sedan hade två killar pratat med honom där den ena hade kallat honom för idiot. Detta hade då lett till att sonen hade fått huvudvärk och en stor klump i magen så han kunde inte försöka koncentrera sig på det han behövde jobba med.

Jag sitter nu själv med en stor klump i min mage av oro över hur han har det i skolan idag. Jag borde äta lunch nu men jag fixar inte det nu utan det får bli om ett par timmar istället.

Idag skulle han ha gympa och bara där finns en stor oro då han inte alltid förstår vad han ska göra. Det värsta är att dom har både gympa och slöjd idag och det är på en helt annan skola så det är bara en vuxen med dom. Det blev inte bra för sonen förra året och min rädsla är att det blir så nu igen.

Om två timmar slutar dom för idag och då är jag redo för att prata med skolan om vad som skedde igår och ska försöka få ur sonen om dagen idag med. För har det hänt något så måste han berätta det med en gång så vi kan ta tag i det.

BUP och skolan har i alla fall äntligen kommit i kontakt med varandra så vi ska äntligen få vårt möte på måndag. Detta ser jag verkligen fram emot och jag kommer inte att dalta med och ge mig denna gång för nu får dom allt göra något!

Sonen är i alla fall nöjd med en sak och det är att hans klass har bytt lokaler och är den enda klassen som delar byggnad med rektorn. Rektorn har fixat så att sonen kan sätta sig utanför hennes kontor och rita om han känner att det är för jobbigt för honom på något sätt. Skolsyster finns där med och henne gillar han att prata med. Så sätt känns det bra för nu kanske dom mer kan se hur han faktiskt mår och kanske kan prata med honom om det och faktiskt ta tag i saker.

Men jag kan långt ifrån slappna av, jag är på gränsen till att bryta ihop, trots vår semester. Eftersom jag vet hur det har varit tidigare så är jag ju nu livrädd att hamna där igen. Det värsta är att jag är inte stark nog för en ny omgång.

Det är verkligen inte sonen heller! Han hade ju nästan börjat att slappna av när lovet var slut. Man märker redan förändringen på honom att han lätt blir irriterad och små tyken. En ny omgång av förra terminen kan komma att knäcka honom totalt. Så jag är beredd att låta honom slippa skolan om jag märker att han inte alls mår bra. Sedan får jag väl bryta mot lagen då om jag blir tvungen att ha sonen hemma. Han har lidit tillräckligt och det får vara nog nu!

För några dagar sedan började jag att virka på en Minion till sonen för att göra honom glad. Är beredd på att göra flera stycken och stora för att få honom att känna någon som helst glädje. Men sedan igår när han berättade om skolan så tappade jag all ork och lust. Men jag ska skärpa till mig ikväll och jobba vidare på att få den klar. Dock är jag rädd att jag kommer att få göra om allt det gula då jag är rädd att formen på huvudet blir för platt när jag stoppar den med vadd.

PicsArt_1440499221455

Related Topics

(Visited 58 times, 1 visits today)
Please like & share:
Följ mig och dela gärna!

Leave a Comment