PicsArt_1438172044833

Vill man så kan man!

Sitter och tittar på tv och jag blir förbannad, jävligt förbannad rent ut sagt!

Jag kollar på ”Fångad i min kropp” där personer som väger upp emot 270 kilo försöker gå ner i vikt med hjälp av magsäcksoperationer.

Där är en kvinna som blev gift med sin man bara för att hon var fet. När dom gifte sig såg hon inte sin kropp som hon ser på den nu. Alltså hon ville inte ens gå ner i vikt och gick stadigt upp i stället. Men när hon fick sin dotter och bara blev större så började hon inse att om något år så kommer hon att dö och lämnar sin dotter moderlös. Hon vill nu förändra på det och kämpar riktigt bra med att gå ner i vikt. Hon får det kämpigt och det blir tuffare än andra har haft det i detta program.

Hennes man som tänder på feta kvinnor behandlar henne som piss. Tycker att hon kan gå ut och äta på gräset istället för att göra en sallad. Köper riktig fet mat framför henne, till och med när han motvilligt hämtar henne från sjukhuset. Han är ett riktigt svin helt enkelt.

När programmet slutar väger hon ca 113 kg och att hon lyckades med det trots sin man är riktigt grymt jobbat!

Andra personer som varit med i programmet nästan vägrade att kämpa för att ge upp sin mat och godis.

Så den förste personens man gör mig så förbannad så det finns inga ord för det. Men jag har googlat på personen och nu sett att dom nu är skilda. Skönt för henne!

Men dessa andra personer då? som säger att dom vill gå ner i vikt men vägrar kämpa för det gör mig arg. Jag vet att det är svårt att släppa en vana av att stoppa i sig att släppa sin bästa vän godiset eller maten helt och hållet. Det är tufft. Men sitta och ljuga för läkaren och säga att man kämpar och äter nyttigt och mindre när läkaren själv kan se att vågen visar tvärtom.

Varför tar man inte chansen när man får hjälpen och stödet?

Det är samma för mig, jag tog chansen när jag fick den våren förra året. Motvilligt blev jag tvungen att släppa min bästa vän godiset men jag gjorde det och många gånger har jag velat stoppa i mig. Men icke! Jag vill gå ner i vikt mer än att jag vill stoppa i mig sockret. Det hela handlar om viljan, inget annat. Vill man inte så kan man inte, så enkelt är det. När jag har varit hos läkaren så har jag fått veta att alla kämpar inte lika mycket som jag gör. Det chockade mig! Att få den hjälpen jag får är en chans jag har i livet. En chans! Och jag tar vara på den medans andra stöter bort det då dom tror att läkaren ska göra jobbet.

Att operera sig borde inte vara så enkelt att få göra som det är idag. Jag hade rätt till operation men jag valde att lära mig att äta rätt i stället vilket jag inte alls ångrar. Dom som får sina operationer får just bara det samt en massa tabletter dom ska pilla i sig för resten av livet. Dom får ingen eftervård och ingen chans att lära sig äta rätt. Många som opererar sig hamnar ändå i sina gamla spår. Många som valde bort operation tar ändå inte vara på sin chans med den hjälp och stöd de får vilket jag inte kan förstå. Får ofta höra på sjukhuset att jag är en drömpatient och dom önskade att många andra var som jag.

Så VARFÖR! Varför inte ta det hela på allvar när man får hjälpen?

Vill man så kan man.

2014-05-01 122,5 kg 

2015-07-29 80,5 kg

Kvinnan på bilden är inte samma kvinna som nämns i början.

PicsArt_1438164079837

Related Topics

(Visited 94 times, 1 visits today)
Please like & share:
Följ mig och dela gärna!

Leave a Comment