PicsArt_1436836830154

Orolig och ledsen …

Vi kom för ganska exakt 24 timmar sedan. Resan är slut och lika så är jag.

Att vara trött av att resa hör till speciellt när man bilar i 2 veckor. Men det är inte den tröttheten jag har just nu. Jag är hur trött som helst psykiskt efter detta år som har gått. Ett riktigt tufft år har vi haft och blandat med det och min övriga psykiska ohälsa gör inte det hela något som helst lättare.

Jag satt för en stund sedan och grät över hur jag mår. Att jag inte kan tänka en enda klar tanke längre. I mitt huvud är jag så fruktansvärt stressad så jag kan inte slappna av eller koncentrera mig. Jag kan inte ens fatta ett enda beslut. Handarbeta eller pyssla? Spela eller släktforska? Osv och det slutar med att jag försöker reda ut det hela med en enda klar tanke men jag kan inte tänka klart tanken förrän tanken börjar om igen med en del skillnad från den förra. Men ingen tanke blir klar och jag håller på att bli tokig på mig själv.

Sonen kräver väldigt mycket tid och han är alldeles för hyper för mig just nu. Och det hjälper inte mig ett enda dugg just nu.

Min sambo ska försöka komma iväg med barnen under någon dag eller två så jag kan få lugnt inom mig. Jag vet att det kommer inte att hjälpa mig speciellt mycket då jag har haft det så här under 1 år nu och jag finner ingen ro under den korta tiden.

Självklart så uppskattar jag det min sambo försöker göra för mig och jag kommer självklart att ta vara på tiden så gott jag kan.

Jag är så orolig för hur det kommer att bli i höst. Kommer det fortsätta som innan med att sonen inte får det stöd han behöver och att han ringer hem varje dag och är upprörd över något eller till och med springer hem och är upprörd.

Även min sambo är helt slut efter året som gått och fortsätter det som innan är jag rädd att han kommer att bryta ihop helt. Han jobbar natt och har på dagarna blivit störd av sonens s.k skoldagar. Han får inte sova och jag får inget lugn för att orka vara mamma och försöka må bättre.

Situationen som har varit och förhoppningsvis är slut så är verkligen inte min sons fel. Att jag själv mår psykiskt dåligt och inte orkar som jag borde kan inte min son hjälpa. Att han har en diagnos är inte heller hans fel. Hyperaktivitetsstörning och Autismliknande tillstånd.

Att skolan inte gör det dom borde göra för min son är inte heller hans fel.

Under året som gått har jag fått lägga mitt egna mående åt sidan men jag fixar inte det så länge till. Jag behöver lugnt i mitt huvud och omkring mig för att orka vara den mamman jag borde vara för min son och så klart mina 2 döttrar.

Jag orkar inte mer, jag mår så dåligt och jag börjar bli orolig för hur det ska bli för oss om vi får en repris av förra året. Min sambo och jag bryter ihop totalt och ingen kommer att orka att finnas för sonen.  Hur kommer min son då må?

Orolig och ledsen …

PicsArt_1436836830154

 

 

Related Topics

(Visited 329 times, 1 visits today)
Please like & share:
Följ mig och dela gärna!

One thought on “Orolig och ledsen …

  1. Skickar kramar till er alla och ett hopp att hösten kommer att ordna sig för sonen och att ni får lugn och ro samt kommer in i bra och sunda rutiner efter sommaren.

    Ove

Leave a Comment