PicsArt_1428967733795

Vi går en balansgång …

Vi har ju fått smälta sonens diagnos nu under ett litet tag och jag får erkänna att just nu känner jag mig ännu mera förvirrad än tidigare. Jag vet inte hur jag ska ta honom nu, då jag just nu inte riktigt vet vad som är hans diagnos och inte, alltså när han gör något han inte ska, inte lyssnar eller förstår så vet jag nu inte vad som är vad. När kan jag blunda för det han gör? Han kanske inte kan hjälpa det? Eller ska jag skälla på honom för något han inte kan hjälpa?

Just nu är det väldigt förvirrande och jag vill lära mig hur jag nu ska hantera honom utan att göra fel.

Vi har nu fått lite papper hemskickat som vi ska ta till skolan och när vi läser där så ser vi att sonen är på gränsen till särskolenivå. Inget fel med särskolan alls då jag själv har praktiserat på en. Men det får en ändå att tänka till lite, för med vissa saker så verkar han vara hur smart som helst. Bara att skriva detta känns som att jag trampar på någons tår vilket inte är min mening. Men jag och min sambo måste ju börja tänka på nytt när det gäller sonen. Och det kan bli så fel, man får verkligen gå en balansgång känns det som nu. Jag hoppas att vi snart får gå habliteringskursen så vi lär oss mer om det hela.

Men sonen kom hem idag från skolan och var hur glad som helst, en tjej i klassen hade frågat chans på honom och gett honom en puss på kinden. Jag är så glad för honom för jag vet att trots sina svårigheter så är han en riktig charmör, med ett stort härligt leende med lite smilgropar (leende och gropar är ärvda efter morfar som är en riktig snygging) . Så med en pappa och en son med detta härliga leendet så måste det ju innebära att jag är himla snygg! ;-P . Sonen har charmat tjejerna på skolan under en del år så dagens händelse var bara en tidsfråga.

Related Topics

(Visited 44 times, 1 visits today)
Please like & share:
Följ mig och dela gärna!

Leave a Comment